Ducati 900 Chopper
Jag har försökt kombinera mitt chopperintresse som formades sent -70 tal med besök på Moderna museet och Sofia Hogs hojar och mitt nuvarande Roadracingintresse med Ducati. Målet var att blanda dessa två med drag från chopper och racing samt delar jag hittade i olika gömmor. Gamla Borrani fälgar möter Brembo skivbromsar och Bates sadeln (sadeln klädde jag 1978), som möter en fackverksram där sadeln flyger över bakhjulet, en fet framgaffel med rätt försprång möter en ställbar styrdämpare, och Laverdastyre möter high risers. En tank har landat inne i fackverksramen, en fyrkantsving blir en förlängning av stelbentslinjen med en stötdämpare med färg från tidig Öhlins. Motorn, en stengrå klump med en stor S&S, suger i sig luften och blandar soppan. När allt är blandat och exploderat brakar det ut i en Marshalldämpare i shotgun höjd. Den blå färgen på ramen är Bentley Monaco Blue, silver flake i medium size i ett tätt lager, toppas med coola ensamma Freak drops som nu ser ut som Corona viruset på tank, lampa och skärmar. Framtill på gaffeln tronar en stor Ford Prefect strålkastare för att visa vägen som på ett ånglok. Bak sitter den snygga Crockerlampan som stryker skärmens linjer, fötterna vilar på Racing fotpinnar från RAASK, som sitter fast i främre cylinderns underkant. Självklart sitter det spetsmuttrar – men var?
Hojen är numera fullt besiktigad med hjälp av SFRO, körbarheten är mkt bra med stabilitet både i lågfart samt olaglig fart på landsväg. Maskinen med sina ca 80 hästar flyttar 170 kg med fart och fläkt.
Jag bygger alltid fordon som knuffar på gränser för vad som traditionellt brukar anses ”rätt” och detta bygge är inget undantag. Jag kan helt enkelt inte bygga traditionellt, men de brukar vinna uppskattning över tid och hos konnässörer. När sammanslagningen av MCM och Classic Bike blev av, fick hojen pryda det första numret som en ny stilbildare för vart tidningen var på väg, det var modigt av dem. Choken och hans hoj satte en gång i tiden MCM på kartan genom att synas på första numrets framsida , så jag får väl vänta och se om jag och min hoj blir en värdig efterföljare till honom.